Piratpartiets historia – en översikt

Piratpartiets rötter

Linus_Torvalds_2002_200

Linus Torvalds, open source-ikon.

När internet växte fram under 1990-talet utvecklades bland hackers och nätaktiva tankar om ”Cyberspace”, om internet som en egen värld med egna lagar. Viktigt var tanken att information ”vill” och bör vara fri. Ur detta växte ett motstånd mot både upphovsrätt och patent, och mot alla andra hinder för att information spreds fritt. Nätaktivister kämpade därför mot mjukvarupatent. Svärmar bildades, som utvecklade mjukvara med öppen/fri källkod. Man stödde kulturdelning och piratsajter. Webbplatser skapades som publicerade läckta dokument. Via rollspelande online spreds dessutom tanken om anonymitet på nätet.

IMG_0136

En av de aktiva i EU-kampen mot mjukvarupatent 2005 var Christian Engström, som 2009 valdes in i EU-parlamentet.

Genom denna utveckling har allt fler människor samlats i svärmar där man skapar tillsammans utan vinstsyfte. Man byter, utvecklar och kombinerar information, idéer och kultur, oftast utan att blanda in pengar. Samtidigt har vi under de senaste årtiondena sett hur allt mindre av de stora företagens vinster kommit från själva de fysiska produkter de tillverkar. Allt mer av vinsterna har istället kommit från design, varumärkesvård och rader av ettor och nollor, som exempelvis ger upphov till en film, eller styr insprutningen av bensin i en bilmotor och därmed avgör hur stark den är. Vi ser allt fler exempel på att de nya svärmarnas och de traditionella storföretagens intressen kolliderar.

Vi kan därför se en konflikt som har både en ideologisk sida och en ekonomisk. Den handlar både om principer (ska information vara fri eller kunna ägas) och om makten över de stora värden, som finns i olika sorters kunskap och information. Ska alla eller bara några kunna dra nytta av informationen? Ska den vara fri för alla att utnyttja, eller inlåst i patent och upphovsrätt?  Svärmar av nätaktivister har därför under de senaste åren utkämpat hårda strider mot storföretagen om patent på datorprogram (mjukvara). Och mot svärmande kulturdelare mobiliseras välbetalda arméer av advokater från upphovsrättsindustrin, till exempel genom den svenska ”Antipiratbyrån”.

Konflikten ställs på sin spets och Piratpartiet bildas

Rasmus Fleicher200

Rasmus Fleicher, drivande i piratbyrån

Sverige är det första land där nästan alla människor skaffade dator och internetuppkoppling. Sverige blev därför det första land där kulturdelning via internet bredde ut sig. Inspirerade av piratjakten och diskussionerna om ”Cyberspace” började en grupp nätaktiva svenskar diskutera frågan om upphovsrätt närmare. Som en reaktion mot ”antipiratbyrån” döpte de sitt nätverk till ”Piratbyrån”. Där utvecklades många av de tankar, som Piratpartiet senare tog upp. Under dessa diskussioner dök bittorrent-tekniken upp, och några i nätverket provade att sätta upp en svensk fildelarsajt med tekniken. Den döptes till ”The Pirate Bay”och kom med tiden att bli en av världens 20 mest besökta webbsajter.

Anakata

Anakata, hackare bakom The Pirate Bay.

Allt eftersom kulturdelningen på nätet ökade började upphovsrättsindustrin trycka på beslutsfattare. Man krävde längre upphovsrätt, intensivare jakt på fildelare, mer övervakning och hårdare straff. I Sverige skärptes upphovsrättslagen år 2005. Det blev därigenom allt mer uppenbart att kampen för ett fritt internet inte kunde vinnas bara på nätet – man behövde dessutom ge sig in i politiken. Först i världen att gå från denna tanke till handling var Rick Falkvinge. Den 1 januari 2006 sjösatte han en hemsida för ”Piratpartiet” och slängde ut meddelanden om detta i några chatter. Efter ett par dygn hade han fått över tusen signaturer på nätet under partiets ansökan att ställa upp i valet 2006.

Rick200

Rick Falkvinge grundade Piratpartiet 2006.

Trots de skärpta lagarna var varken upphovsrättsindustrin eller den amerikanska regeringen  nöjda med Sverige. Från både USA och industrin kom starka påtyckningar. The Pirate Bay måste stängas ner! Regeringen vek sig för påtryckningarna, och dagen innan Piratpartiet skulle fylla fem månader genomfördes en razzia mot det webbhotell sajten bodde hos. Servrar för andra kunder beslagtogs, men det dröjde bara tre dagar innan The Pirate Bay var uppe igen.  Detta ledde till att intresset för sajten ökade dramatiskt; den gick från att vara en fildelningssajt bland flera till att bli världens största. De unga männen bakom sajten fick hjältetstatus bland fildelare och nätaktivister. Protester och demonstrationer bröt ut, och Piratpartiets medlemsantal sköt i höjden.

Den fortsatta utvecklingen

Under de dryga åtta månaderna från det partiet bildades till riksdagsvalet 2006 behövde mycket göras. Ett principprogram arbetades fram. En demokratisk struktur med medlemsmöte och styrelse skapades. En hybrid mellan decentraliserad svärm- och militär befälsorganisation mejslades ut för den lokala verksamheten. Ett system för valsedelsutdelning kom på plats. På valdagen 2006 hade man fått ut valsedlar till mer än 90% av landets vallokaler, och partiet fick över 0,6% av rösterna.

AnnaT200

Anna Troberg blev partiledare 2011

Organisation: Efter valet 2006 har partiet fortsatt att utvecklas organisatoriskt. Mycket av partiet har byggts upp runt programmet Pirate Web, som hanterar både medlemsregister, utskick och ekonomi. Ungdomsförbundet Ung Pirat bildades de sista dagarna 2006. Styrelsen har växt. Den ursprungliga organisationen för lokal verksamhet började år 2011 bytas ut mot självstyrande lokala föreningar. Formerna för medlemsmötena har utvecklats i ett spännande möte mellan tanken på direktdemokrati och svensk folkrörelsetradition. En mekanism har utvecklats för partiet att ta åsikter om konkret sakpolitik, och inte, som till en början, bara principprogram.

Amelia

Amelia Andersdotter valdes in i EU-parlamentet 2009.

Politik: Till en början ägnade partiet mycket av sin politiska kraft till att reagera på och protestera mot händelser som kommit utifrån:  Vi protesterade mot razzian mot The Pirate Bay 2006, mot FRA-lagen 2007-2008, mot IPRED-lagen 2008 och mot domen mot The Pirate Bays grundare 2009. Den domen var så hårresande att partiet dagarna efter nådde ”all time high” i nya medlemmar. I EU-parlamentsvalet några veckor senare fick vi över 7% av rösterna och två mandat.

Från detta lärde sig dock våra motståndare att sopa bort alla ”våra” frågor inför riksdagsvalet 2010, som bara gick aningen bättre än partiets första riksdagsval. Först långt efter valet blev det dags att protestera mot förverkligandet av datalagringsdirektivet. Strax därefter kunde vi hösta in en stor seger, då EU-parlamentet 2012 satte stopp för ACTA-avtalet. Men då hade vi redan dragit lärdom av valrörelsen 2010. Dels hade vi tagit fram ett helt nytt, mer positivt partiprogram där vi formulerar en tydlig vision av hur informationstekniken kan göra samhället bättre. Dessutom övergav vi tanken att vara ett fokusparti (som bara hade åsikter om integritet, kultur och kunskap). I stället började vi bredda vår politik genom att fråga oss vad partiets grundläggande värderingar har att säga om ”traditionella” politikområden som skola, vård, arbete och mångfald.

Internationellt: Samtidigt som Piratpartiet utvecklats och stärkts i Sverige har det spridit sig internationellt. Inspirerade av det svenska Piratpartiet bildades ett Piratparti i Österrike i juni 2006, och ett i Tyskland i september. I mitten av 2013 fanns piratpartier i mellan 40 och 50 länder. År 2009 fick rörelsen sina första folkvalda genom den svenska framgången i EU-parlamentsvalet. 2011 och 2012 kom partiet in i en rad tyska delstatsparlament med röstsiffror runt 7%. Samtidigt kom man in i kommunfullmäktige på några ställen i Spanien. 2013 kom partiet in i Islands riksdag (alltinget) med över 5% av rösterna.